SKU: GH.GE-10410
ISBN 978-91-7748-075-4.
Fiolmagasinet ar en modern larobok i fiolspel. I Fiolmagasinet kommer musiken i forsta hand. Sammusicerandet, improvisationen och den blandade repertoaren hamtad fran olika genrer och med olika ursprung ger en bred ingang i fiolspelet. Innehallet ar baserat pa en repertoar som med inbyggda ovningar for tonbildning och teknik utvecklar de instrumentala och musikaliska fardigheterna. Stor vikt laggs ocksa vid sangen och lyssnandet, samt balansen och rorelsen i kroppen. Fiolmagasinet ar indelat i progressivt upplagda kapitel. En koppling finns till Spelmagasinet (GE 10412) och Pianomagasinet (GE 10411), men Fiolmagasinet kan ocksa anvandas separat. Det eleven/eleverna spelar ar barigt av sig sjalvt och kraver inte lararkomp for att lata bra. Materialet ar flexibelt, samtidigt som det kan ge den styrning som manga elever och larare onskar. Evabritt Gratte var en av de forsta i Sverige som borjade arbeta med violinspel i helklass. Som violinpedagog och metodiklarare har Evabritt arbetat med utveckling av arbetsformer, material och metoder for att vidga violinundervisningens ramar till att kunna mota alla de elever som idag vill spela fiol pa ett gladjefyllt satt.
SKU: GH.GE-10730
ISBN 978-91-7748-076-1.
Fortsattningsdelen till Fiolmagasinet 1. Tar upp alla fyra grundgreppen, olika strakarter och lagespel.
SKU: GH.GE-10412
ISBN 9790070104128.
Spel magasinet ar nagot helt nytt: en modern larobok i kammarmusik, dar en eller flera violinister kan mota en eller flera pianister i princip fran allra forsta borjan och pa lika villkor. Att lyssna till andra manniskor ar en grundlaggande egenskap for barns utveckling till mogna vuxna. Att spela kammarmusik tranar denna formaga pa ett unikt satt. Ambitionen ar ocksa att varje elev ska fa tillit till sin egen ton och till sin formaga att sjalv uttrycka sig. Spelmagasinet ar progressivt upplagt. En koppling finns till Fiolmagasinet (GE 10410) och Pianomagasinet (GE 10411), men Spelmagasinet kan ocksa anvandas separat eller tillsammans med andra laromedel. Evabritt Gratte och Jan-Erik Sahlberg ar bada mangsidiga musiker, pedagoger och metodiklarare med lang erfarenhet av undervisning pa skilda nivaer.
SKU: GH.GE-10411
ISBN 9790070104111.
Pian omagasinet ar en modern larobok i pianospel. I Pianomagasinet kommer musiken i forsta hand. Sammusicerandet, improvisationen och den blandade repertoaren hamtad fran olika genrer och med olika ursprung ger en bred ingang i pianospelet. Innehallet ar baserat pa en repertoar som med inbyggda ovningar for tonbildning och teknik utvecklar de instrumentala och musikaliska fardigheterna. Stor vikt laggs ocksa vid sangen och lyssnandet. Pianomagasinet ar indelat i progressivt upplagda kapitel. En koppling finns till Spelmagasinet (GE 10412) och Fiolmagasinet (GE 10410), men Pianomagasinet kan ocksa anvandas separat. Det eleven/eleverna spelar ar barigt av sig sjalvt och kraver inte lararkomp for att lata bra. Materialet ar flexibelt, samtidigt som det kan ge den styrning som manga elever och larare onskar. Jan-Erik Sahlberg ar pianist, pianopedagog och metodiklarare med lang erfarenhet av undervisning pa olika nivaer.
SKU: DY.DO-1526
ISBN 9782897963064.
Wynw ood Walls draws on 9 artworks which lend their titles to the 9 connected sections of the quintet. The music reflects and amplifies my own subjective responses to the artworks.The movements are organised in pairs, circling out from a still centre – No Woman, No Cry. The title for this centrepiece comes from Chris Ofili’s moving portrait of Doreen Lawrence, the mother of a teenager murdered in an unprovoked racist attack. As well as this specific reference, the artist intended the painting to be read as a universal portrayal of melancholy, solace, and grief. The two segments flanking No Woman, No Cry complete the central triptych. Edward Hopper’s Nighthawks explores loneliness and isolation, while Grayson Perry’s #Lamentation is a meditation on remembrance and the transience of life. In contrast to the rest of Wynwood Walls, the music here is dark and introspective.I want my time with you is a giant neon sign designed by Tracey Emin for St. Pancras Station, London. Selfie with Sunflowers is an essay written by Julian Barnes about our over-familiarisation with Van Gogh’s iconic sunflower paintings. The music is sentimental, bordering on schmaltz and kitsch. Sunflower Seeds and Infinity Room are a pair of moto perpetuo scherzos inspired by the minimalist installations of Ai Weiwei and Yayoi Kusama respectively. The opening section, Bathers at Asnières, suggests Seurat’s iconic painting, while the finale, Seurat’s Bathers, evokes Howard Hodgkin’s reworking of the Seurat using a blaze of vivid colours.The title of the quintet is borrowed from the Wynwood art district of Miami – an area characterised by the hundreds of colourful street murals which decorate the walls of old warehouses in the neighbourhood. In performance, the artworks can be projected onto a screen behind the ensemble.Wynwood Walls s'appuient sur 9 œuvres d'art dont les titres prêtent leurs noms aux 9 sections connectées du quintette. La musique reflète et amplifie mes propres réponses subjectives aux œuvres d'art.Les mouvements sont organisés par paires, émergeant d'un centre immobile - No Woman, No Cry. Le titre de cette pièce maîtresse provient du portrait émouvant de Chris Ofili de Doreen Lawrence, la mère d'un adolescent assassiné lors d'une attaque raciste gratuite. En plus de cette référence spécifique, l'artiste a voulu que le tableau soit perçu comme une représentation universelle de la mélancolie, du réconfort et du chagrin. Les deux segments flanquant No Woman, No Cry complètent le triptyque central. Nighthawks d'Edward Hopper explore la solitude et l'isolement, tandis que #Lamentation de Grayson Perry est une méditation sur le souvenir et la fugacité de la vie. Contrairement au reste des Wynwood Walls, la musique ici est sombre et introspective.I want my time with you est un immense panneau néon conçu par Tracey Emin pour la gare de St. Pancras, à Londres. Selfie with Sunflowers est un essai écrit par Julian Barnes sur notre sur-familiarisation avec les peintures emblématiques de tournesols de Van Gogh. La musique est sentimentale, frôlant le kitsch et le sentimentalisme. Sunflower Seeds et Infinity Room sont une paire de scherzos moto perpetuo inspirés des installations minimalistes d'Ai Weiwei et de Yayoi Kusama respectivement. La section d'ouverture, Bathers at Asnières, suggère le tableau emblématique de Seurat, tandis que le finale, Seurat’s Bathers, évoque la réinterprétation de Seurat par Howard Hodgkin en utilisant une explosion de couleurs vives.Le titre du quintette est emprunté au quartier artistique de Wynwood à Miami - une zone caractérisée par les centaines de fresques murales colorées qui ornent les murs des vieux entrepôts du quartier. En performance, les œuvres d'art peuvent être projetées sur un écran derrière l'ensemble.
